Braxen
Braxen är en fiskart som, liksom id och mört, tillhör familjen karpfiskar. Den föredrar sötvatten och finns i stora bestånd i näringsrika sjöar och havsvikar längs hela vår havskust. Bäst trivs braxen i stim på grunda vatten med mjuka bottnar, eller med grunda klipp- och stenbottnar. Den kan också leta sig ut på större djup i jakt på bottendjur i dyiga bottnar. Under vintern samlas braxen i stora stim och sover i ett dvalliknande tillstånd på djupare vatten.
Braxen kan bli så lång som 80 cm, men det är ovanligt. Vanligtvis blir den 30–60 cm och väger mellan ett halvt och 2 kilo. Kroppen är hög med hög ryggfena och sidorna är sammanpressade. Under 30 cm långa exemplar har silverfärgade sidor och mörk rygg. Buken är alltid ljus och fenorna mörkgrå. När fisken blir större skiftar sidorna färg till guld eller koppar. Livslängden är vanligen 5–15 år.
Karaktäristiskt för braxen är den utskjutbara munnen som ger ifrån sig ett smackande ljud när den söker efter föda längs botten. Fiskar upp till 10 centimeters längd livnär sig av djurplankton. Därefter utgörs födan av olika mindre, bottenlevande djur som insektslarver, maskar, kräftdjur och blötdjur. Ibland, men inte ofta, äter stora individer också andra småfiskar.
Braxen leker bland vattenväxter i grunda vikar nattetid under perioden maj-juni. Honorna lägger då cirka 300 000 ägg som klibbar fast på växter och kläcks efter 2–14 dygn beroende på temperaturen. Braxen lever vanligtvis 5-15 år.
Braxen har fått sitt namn från det fornsvenska ordet braxn, som härstammar från ett germanskt verb som betyder glimta eller glänsa. Braxen är Sörmlands landskapsfisk.
Id
Iden är en fiskart som, liksom braxen, sutare och mört, tillhör familjen karpfiskar. Trots att den egentligen är en sötvattensfisk, är den relativt vanlig i Östersjöns skärgårdar. Den finns även i många av inlandets stora sjöar och vattendrag. Iden trivs i grunda vatten med mjuka bottnar, eller med grunda klipp- och stenbottnar. Lugna och varma sommardagar kan den samlas invid stränderna i vikar och buktar. Iden lever i stim under unga år, medan äldre idar lever solitärt, dvs ensamma.
Iden kan bli över 60 cm lång och väger oftast mellan 2 och 3,5 kilo. Iden liknar mörten men har kurvigare rygg. Som liten har iden silverfärgade sidor och mörk rygg. Bukens fenor skiftar i rött. I vuxen ålder blir idens sidor mer guldglänsande. Ögonen är, till skillnad från mörtens, gula och fjällen mindre.
Iden är en allätare, men har bottendjur som sin favoritföda. Stora exemplar lever på fisk.
Tidigt på våren, från slutet av mars, vandrar iden i stim upp från kusten för att leka i rinnande vattendrag som åar, bäckar och till och med diken. Även en grund sjö kan duga som lekplats. Honan kan producera upp till 190 000 som är klibbiga och fäster på stenar och växter. De kläcks efter 2-4 veckor beroende på temperaturen. Ynglen håller sig sedan kvar till augusti då de vandrar tillbaka ut till havet eller till sjön. För att vara en karpfisk växer iden snabbt och blir ofta större än sina släktingar. Iden kan bli över 20 år gammal.
Namnet id kommer troligen från ett indoeuropeiskt ord med betydelsen brinna eller skina, på grund av sin silvriga lyster. Iden är Hälsinglands landskapsfisk.
